| Nynäshamns kommun har en mycket lång historia. Den sträcker sig bakåt i tiden till cirka 4500 f. Kr. då vi hittar de första spåren efter människor i norra Sorunda vid Pipartorp och Fagersjön. De låglänta delarna av Södertörn stod efter den senaste istiden under vatten. Södertörn var ett skärgårdslandskap och här fanns gott om fisk, säl och sjöfågel. De trånga vikarna gav ett gott skydd åt boplatserna.
KapitelFlyttade omkring
Flyttade omkringMänniskorna som fanns här under äldre stenålder levde i små kringströvande grupper, de livnärde sig främst av det som havet gav. Boplatserna var troligen tillfälliga lägerplatser. Spritt över större ytor hittar man idag hela och delar av grönstensyxor, knackstenar och avslag av grönsten och kvarts efter redskapstillverkningen. Någon keramik har man inte hittat, konsten att tillverka lerkärl var ännu inte känd. Dessa boplatser brukar kallas prekeramiska. Lite längre fram i tiden, under yngre stenålder (cirka 2500-1500 f. Kr.), hittar vi en fångstkultur som kallas den gropkeramiska. Nu var konsten att göra lerkärl känd och namnet kommer av folkets typiska sätt att ornera sina lerkärl med gropar. Människorna livnärde sig huvudsakligen av säljakt och fiske. Ett stort antal gropkeramiska boplatser är kända på Södertörn. Stränderna vid Marsta och Stora Vika var tydligen särskilt attraktiva. Ett tiotal boplatser har hittats i området.
Från fisk till boskapI och med landhöjningen förändrades så småningom livsbetingelserna för fångstmännen. Den dominerande näringen under nästa skede, bronsåldern, var troligen boskapsskötsel. Fynden från bronsålder är relativt få. Bebyggelsen verkar ha varit begränsad till västra delen av Sorunda och mellersta delen av Ösmo. Under bronsåldern högg människorna in ristningar i berget, så kallade hällristningar. Vid Sundby i Sorunda och Gryt i Ösmo har man hittat hällristningar bestående av skålgropar och skepp. Det längsta skeppet i Sundby är 133 cm långt. Skeppssättningen på Torps malm hör också till bronsåldern. Skeppssättningen, med sin längd av 28 meter, är Södermanlands största. Skeppsättningar är annars en ovanlig gravform på Södertörn.
Många gravfältHuvuddelen av kommunens fornlämningar är gravfält från järnålder. Det finns cirka 200 stycken. Många av gravfälten är stora bland annat Ottersta, Berga, Blista och Tibble i Sorunda samt Älby, Blista, Säby och Stymninge i Ösmo. Vid slutet av järnåldern var troligen drygt 75 av de nuvarande byarna och gårdarna bebyggda i kommunen. Bebyggelsen bestod sannolikt av ensamgårdar och om man antar att ett hushåll bestod av 8-10 personer, skulle det ha bott cirka 600-750 invånare i hela kommunen år 1000 e.kr.
Rikt på runstenarDet finns 27 runstenar i kommunen, det gör den till en av de runstensrikaste i landet. Runstenarna dateras till 1000- talet e. Kr. och de restes ofta i närheten av vägar eller vadställen. De är i egentlig mening inte gravstenar, trots att de oftast är resta till minne av någon anförvant. Under den här tiden ökade befolkningen och det började bli ont om jord, därför kan runstenarna också ses som en sorts ägomarkering. Längs den gamla vägen mellan Djursnäs och Vansta finns flera runstenar. Här börjar den så kallade runstensvägen som går att följa upp genom Sorunda-bygden. Runstenen vid Säby omtalar att någon ’’lät göra denna bro’’. Bron kan möjligen vara vägbanken mellan Västra och den numera utdikade Östra Styran. Vid Säby finns flera stora gravfält, det största med cirka 250 gravar.
Största vikingatågetI parken vid Vansta gård står en sten som hittades i en åker vid Säby. Det är en speciell sten, en så kallad Ingvarssten. Stenen talar om ’’Toste, som blev död i Ingvars följe’’. Här omtalas det största kända vikingatåget österut, nämligen Ingvar den Vittfarnes färd till Särkland under första delen av 1000-talet. Vid Styreborg på näset mellan Västra och Östra Styran finns rester av en vägbank som troligen anlades under järnåldern. Möjligen är det denna bro som omtalas på Säbystenen. För att inte helt avstänga seglingsmöjligheterna mellan sjöarna har banken genomskurits av ett vad där ån nu flyter. Söder om vägbanken ligger ett gravfält med en hög och en treudd från vikingatid. Från Berga ledde den så kallade Runstensvägen över Tibble upp mot Sorunda kyrka (som inte fanns då) över det som idag är åker men som fortfarande kallas Dyarna (vattensjuk mark). Här har troligen funnits en spångad väg så att man kunde ta sig fram torrskodd. KungshögInvid kyrkan i Sorunda finns en kungshög eller tingshög som visar platsens centrala betydelse långt innan kristendomen kom till vårt land. Högen mäter 40 meter i diameter och är drygt fem meter hög och är därmed Södertörns största gravhög. Strax söder om högen finns en stor grop, där man antagligen tagit material för att bygga den. Högen kan senare ha använts som tingshög och gropen gav kanske då plats åt tingsmenigheten. Mellan Billsta och Fullbro finns ett flyttblock med en runristning på. Vid Fullbro passerar vägen ett gravfält med flera storhögar som ger ett pampigt intryck. Alla runstenarna blev under 1988 och 1989 imålade av Runverket. Samtidigt skedde en uppskyltning av samtliga i kultur-, park- och fritidsförvaltningens regi. För att göra det lätt att hitta till alla dessa platser finns fem enkla foldrar. Dessa är indelade sockenvis och består av en karta med texthänvisningar samt några tips på ytterligare sevärdheter. Foldrarna finns att få gratis på biblioteken och turistbyrån, där det också går att få mer information.
Kort om Nynäshamns tätortTrakten runt Nynäshamn var fram till slutet av 1800-talet ett glest befolkat område. Här låg Nynäs gods med sina torp spridda över ägorna. I mitten av 1800-talet väcktes intresset för trakten kring Nynäshamn. Stockholm var i behov av en lämplig och isfri uthamn, och den naturliga hamnen i Nynäshamn var intressant. Förutsättningarna för att hamnen skulle kunna utnyttjas var en järnvägsförbindelse mellan Nynäs och Stockholm. Den som hårdast drev frågan om en järnväg till Nynäs var Herman Sandeberg som gav ut flera skrifter om sina ideér om en järnväg. Frågan diskuterades livligt i Stockholmspressen under 1860- talet. Meningarna var dessutom delade i Stockholm om lämpligheten i att anlägga en hamn i Nynäs. Många trodde att Nynäshamn skulle utkonkurrera Stockholms handel och sjöfart och därför motarbetades Nynäsbanan av starka intressen.
Stora planer1892 köptes Nynäs gods av professor Hjalmar Sjögren. Han hade stora planer för Nynästrakten. Förutom en järnväg skulle han anlägga en villastad med badort, fullständig hamn samt frihamn med direkta ångbåtsförbindelser med någon rysk östersjöhamn. Koncession beviljades på järnvägen 1898 och den började byggas i november samma år, samtidigt som man började anlägga hamnen. 1899 bildades Nynäs Villastad AB och bolaget började planera för badorten och villastaden. Redan innan järnvägen var färdig (1901) började bebyggelsen växa upp. Stadsområdet delades i tre delar. Till norra delen lokaliserades verkstäder och mindre industrier. I mellersta delen styckades småhustomter och i södra delen planerades en bad- och kurortsanstalt. Den första större industrin blev Holmers mekaniska verkstad. Runt omkring verkstaden startades bland annat glasbruk, gjuteri, skofabrik, bensin och fotogenupplag. 1913 flyttades Telegrafverkets verkstäder med sina arbetare från Stockholm till Nynäshamn. 1928-29 byggde Axel Ax:son Johnson & Co oljeraffinaderi här. 1901 började man på allvar att planera för anläggandet av en bad- och kurortsanstalt i södra delen av stadsområdet. Ett lyxhotell började byggas uppe på ett berg. Den 16 maj 1903 kom Oscar II med extratåg från Stockholm för att bese hotellet – sedan den dagen kallas berget Oscarsberget. Endast grunden var då färdig. Hotellbygget fullföljdes aldrig utan fick läggas ner i brist på pengar. Ön Trehörningen blev senare centrum för badortsverksamheten. Här byggdes Badhotellet och Parkhotellet 1906, Strandhotellet 1907 och ett kasino 1913. Arkitekt var genomgående Karl Güettler. Verksamheten blomstrade och badorten fick snabbt internationell klang, men i och med första världskrigets utbrott stagnerade verksamheten och den fick läggas ner 1916. Nynäshamn blev köping 1911 och stad 1946.
Nynäshamns kyrkaNynäshamns kyrka är ritad av professor L. I. Wahlman och stod färdig 1930. Då hade den kyrkliga syföreningen och föreningen Kyrkans vänner under drygt 15 års tid samlat in pengar och gåvor för att kunna bekosta kyrkobygget – man “sydde ihop kyrkan“. Nynäshamn blev inte egen församling förrän vid årsskiftet 1946- 47. Föreningen Kyrkans vänner hade då svarat för driften av kyrkan sedan 1930. Här på berget stod dessutom tidigare en fyr som ledde in de sjöfarande i Nynäshamn.
Sorunda kyrkaSorunda kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Södermanland. Stenkyrkans äldsta delar är I kyrkan finns också ett madonnaskåp av Herman Rodes verkstad i Lubeck, troligen från 1480-talet. I kyrkogårdsmuren finns tre stigluckor, Fållnäsporten från 1671, Fitunaporten från 1674 samt Prästgårdsporten från 1684.
Ösmo kyrkaDen äldsta stenkyrkan uppfördes under 1100-talets senare del. Kyrkan moderniserades på 1300-talet genom att det gamla koret revs och ersattes med ett som var både högre och bredare. Kyrkan fick i stort sett sitt nuvarande utseende under 1400-talet. Invändigt är kyrkan utsmyckad med kalkmålningar som tillkom strax efter 1400-talets mitt. Målningarna är utförda av Albertus Pictor, medeltidens mest namnkunnige kyrkomålare. I kyrkan finns också ett stort antal processionsvapen samt ett triumfkrucifix.
HammerstaDen gamla borgen, drygt två mil norr om Nynäshamn, är idag ruin. När huset uppfördes var det ett 13x18 meter stort stenhus. Nu återstår bara källarvåningen. Hammersta omnämns för första gången i det historiska källmaterialet 1345, då bonden Botvid i Hammersta uppträder som faste (vittne) vid en jordtransaktion i Södertälje. Fem år senare är Holme, en annan Hammerstabonde, faste på häradstinget. Vid denna tid var Hammersta alltså en vanlig bondby, sannolikt bestående av tre eller fyra gårdar. Som sätesgård kan Hammersta beläggas första gången 1434 då Nils Erengislesson av Hammerstaätten skriver sig till gården. De rester som idag återstår härrör med största sannolikhet från denna tid. Uppenbarligen hade då de fyra gårdarna sammanslagits till en enda stor sätesgård som omfattade fyra markland jord. Erengisle Nilsson d.y. ärvde gården efter sin far Nils Erengislesson, d 1440. Erengisle var gift andra gången med Birgitta (Brita) Olofsdotter Tott, den så kallade frun på Hammersta. Brita Tott donerade Hammersta till Uppsala domkyrka men kyrkan kom aldrig i besittning av gården eftersom Sten Sture d.ä. mer eller mindre tvingade Brita att sälja all sin jord i Sverige till honom. Det blev till slut Gustav Vasa som genom en riksrådsdom tilldömdes Hammersta, något senare inköptes Häringe och sedan dess har de två gårdarna hört samman. Mellan år 1628 och 1767 ägdes Hammersta av släkterna Horn, Kruus och Wrede. Ett nytt boningshus, säteriet, började uppföras 1685 och var färdigt 1723. Idag återstår endast flyglarna. Släkten Löwen ägde gården fram till 1929 då den köptes av finansmannen Torsten Kreuger. Efter Kreugerkraschen köpte Axel Wenner- Gren Häringe-Hammersta till sin fru Margurite. Efter deras död i början på 1970-talet såldes Hammersta till Stockholms kommun, som numera arrenderar ut gården.
August Strindberg och Ivar Lo-JohanssonTvå författare har en särskild anknytning till Hammersta. Den förste är August Strindberg som arbetade där som informator under 1860-talet. Den andre är Ivar Lo- Johansson, vars föräldrar arbetade som statare på godset, ända tills han var tolv år gammal.
Moas torpTorpet, som egentligen heter Johannesdal, är från slutet av 1800- talet. Här bodde författarinnan Moa Martinson från 1910 till sin död 1964. Moa var mycket engagerad i Sorundas politiska liv och satt bland annat i kommunalfullmäktige. 1929 gifte sig Moa med Harry Martinson, de var gifta i elva år.
Christoffer PolhemI slutet av 1600-talet var Christoffer Polhammar (adlad Polhem), ’’den svenska mekanikens fader’’, anställd på Vansta gård som gårdsskrivare. Polhem föddes under knappa förhållanden och fick ingen ordnad skolgång. Kyrkoherdarna i Ösmo respektive Sorunda lärde honom latin och uppmärksammade hans ovanliga matematiska begåvning. Prosten i Sorunda ordnade så att Polhem blev inskriven vid Uppsala universitet, som han lämnade med strålande betyg efter tre års studier 1690.
BildarkivNynäshamns lokalhistoriska arkiv består av ett bildarkiv och ett folkrörelsearkiv. Bildarkivet startade 1946. I början av 1970-talet fick arkivet samtliga glasplåtar från Ateliér Ekegren. Ekegrens hade varit verksamma i Nynäshamn från början av 1900-talet och hade tiotusentals glasplåtar med porträtt, gruppbilder, miljöbilder och så vidare, från Nynäshamn. Vem som helst får komma och titta i arkivet efter överenskommelse, ring 08-520 683 18. Det går också bra att beställa kopior av fotografier och annat arkivmaterial.
ForskarrumPå huvudbiblioteket (Stadshusplatsen 3 i Nynäshamn) finns en faktaavdelning där man samlat litteratur med lokal anknytning, här finns också hjälpmedel, mikrofilmläsare m m, för släktforskning. Besök gärna bibliotekets webbplats: www.nynashamn.se/bibltek
HembygdsföreningSotholms Härads Hembygdsförening bildades 1931 och en av initiativtagarna var Viktor Pettersson. Han donerade 1933 att antal bruksföremål. Donationen blev grundstenen till det nuvarande museet, som ligger vid Fagerviken. Torpet ”Sand”, brändes ner av ryssarna 1719. Samma år byggdes en stuga av timmer, avsett för en lada, som fått namnet ”Luddes stuga”, efter sista hyresgästen som bodde där fram till 1935. Stugan, som är Nynäshamns äldsta boningshus, står kvar på Hembygdsgårdens område på samma plats där det en gång uppfördes. Ett flertal hus har under årens lopp flyttats till området. Det äldsta är Trollstastugan – omkring 1700 – från Sorunda, ett lusthus från 1771 med fina väggmålningar, en linbastu från 1850, smedja, sädesmagasin, en visthusbod (inrymmer båtmuseum), ett magasin från Kalvö (vagnsmuseum) och en fyr ”Ö.Röko”. På området finns också en festplats där det firas traditionsenlig midsommar varje år och i en nyare byggnad finns en utställning om Nynäshamns historia och en åretruntöppen restaurang. Museerna är öppna under sommarhalvåret på söndagar kl 12.00-16.00 och parken är alltid öppen. På Trollstastugans övervåning är det olika utställningar varje sommar. Andra söndagen i september är det hembygdsdag och då lever området upp, med aktiviteter både ute och inne och smedjan är igång. 1:a söndagen i advent är det julmarknad. Gör gärna ett besök, det är fri entré och lätt att hitta, vid Strandvägens början. Läs mer på: hem.bredband.net/sotholm |
|
Nynäshamns historia
|
|
från slutet av 1100- talet. Kyrkan byggdes ut och förändrades flera gånger under 1400- och 1500-talen. Familjerna Bååt och Fleming på de båda storgodsen Fållnäs och Fituna använde kyrkan som begravningskyrka och har betytt mycket för dess utsmyckning. Det Bååtska gravkoret är det äldsta adliga i vårt land. Målningarna i gravkoret är från 1549 och därmed kyrkans äldsta. I det Flemingska gravkoret domineras rummet av ett mäktigt epitafium (minnestavla) i svart och vit marmor över riksrådet Erik Fleming (d 1679).
